Alvida

Woh, det var ett deppigt inlägg jag skrev förra gången. Lät som jag gett upp min kamp, men nej. Jag kämpar fortfarande på även om det känns ganska grått just nu. Har mycket att göra med att jag inte har någon sysstelsättning, som praktik.

Känner mig ganska ofta misslyckad som person, oduglig. Att jag inte har något att ge. "patetisk" är ett ord som jag sätter ofta på mig själv. Patetisk för att jag sitter och tycker synd om mig själv, självömka. Och att jag lurar mig själv att tycka om någon, fast jag inte känner någonting. Jag är så uppsluken att tänka på "den rätte" att jag väljer någon fullkomligt idiotisk. Nu pratar jag inte om dom jag varit tillsammans med, utan folk jag helt plötsligt har sagt att jag är intresserad av. Och jag är så fullständigt trött på att killar (som jag stött på) är så jävla besatta ut av sex. Som om dom tänker, "okej nu har jag lyssnat på hennes historia, nu vill jag ha sex som utbyte" nej, så fort någon kryper sig närmare mig och stöter på mig, tänker jag be dom dra åt helvete. Jag vägrar vara svag och osäker. Ska vara stark och tro på mig själv att man kan säga ifrån, jag är inte taskig för det eller hur? Jag menar, hur fan kan man vara otrevlig bara för man inte vill något?