Har stegvis börjat gå mer och mer ner sen jag kom hem från malmö. Känner att ångesten kryper i mig och vill lägga mig ner och ge upp. Inget är riktigt som det ska just nu. Jag uppskattar att jag fick känna ren glädje och styrka i några veckor, men.. lite mer kunde jag väl få stanna där?
Tvivlar, avskyr. Tvivlar på mig själv och min egen styrka. Avskyr att hamna i groparna, ångesten, skammen.
För första gången på månader kände jag att jag ville skada mig själv. Känner mig svag och skör, som jag var 5år igen. Ynklig. Missförståd.
Jag skrattar, jag ler, jag skiner. Men känner inne hur det svider i bröstet, hur obehaglig och konstig jag känner mig. Obekväm.
Skin, le, skratta idiot. Gör något, säg något. Bjud på dig själv. Va trevlig, aldrig fräs åt någon. Visa folk att dom är uppskattade, även ifall du inte tycker om dom. Lyssna, var intresserad. Svara aldrig kort. Låt dig bli utnyttjad. Låt dig lida. Låt dig känna. Att du är värdelös.
Ynklig, patetisk.
No comments:
Post a Comment