Alvida

Jag hatar min kropp.

Skulle sett mycket bättre ut om jag fick tillbaka formen på kindbenen. Om min dubbelhaka försvann, om min mage blev platt, om mina lår och armar blev smala, om min rumpa förminskades kraftigt.

Ingen har direkt påpekat att jag har gått upp i vikt och det är jag glad för. Men, när vi besökte farfar på hemmet så sa han: "Du har blivit kraftig." jag skrattade och sa "jag har gått upp en hel del" sen efter det, blev jag helt frånvarande, försökte "dölja" mig själv. Dra in magen, försökte ändra ställning för att se mindre ut. Vad jag skämdes. Ända sen jag gick upp, så har jag känt mig mindre värd för att jag är mullig. Sliskiga, "fula", obehagliga människor kommer fram till mig på krogen. Aldrig stött på någon trevlig söt kille som stöter på mig. Man känner ju inte sig sååå attraktiv då. Undrar hur det skulle se ut om jag var smalare? Ganska skrämmande tanke faktiskt.

Varför är det så viktigt för mig att vara smal? Jag tror jag vet svaret, för att bli accepterad. För att känna mig värdig. Jag känner inte att duger. Det här låter kanske löjligt i era ögon men, känner att jag inte förtjänar kärlek av människor pga min kropp. Helt enkelt, mindre värd.

Jag kommer ju bli smalare. Jag jobbar på det. Men frågan är, kommer jag vara nöjd efter -20kilo? Kommer jag ens känna mig "smal"? Jag har aldrig känt mig smal, även när jag var det. När jag tittar på gamla bilder ser jag att jag faktiskt var mycket mindre och slank. Kan tänka "shit, såg jag ut så?" men då, tyckte jag att jag var kraftig. Tjock.

Är det viktigt att vara smal? Får man mer respekt? Blir man accepterad lättare?

Blir man älskad?