out of the map

Träffade Martha idag innan hon åkte tillbaka till malmö. Det var skönt att egentligen få träffa någon. Ska träffa Nicole imorgon, dricka te på hennes rum.

Har för övrigt börjat tappa matlusten. Äter bara för jag måste, för jag vet om jag inte äter så mår jag sämre. Dock har det inte blivit mycket mat. Tror ganska säkert att jag är inne i en depression igen?

Hjärtat har iallafall inte strulat idag.

Igår var det hemskt, efter att ha gråtit i timmar i sängen så kom mamma upp och försökte få ner mig. Jag fick fram några ynkliga ord i gråt "snälla, sluta." "snälla, låt mig vara ifred." Hon lämnade mig sen men gick sen när efter en stund. Med min nalle i famnen, svullna ögon. Gjorde te. Sen kom mamma och pappa till mig, och jag berättade (som jag gjort så många andra gånger) om att jag tror jag har problem med hjärtat. Kände mig döende. De sa massa saker som tydde på att jag inte hade det. Lite mer gråt. Och mer. Och "Ni lyssnar inte ändå." Sen tittade mamma och jag på två filmer på tvn. Med te. Började må bättre. Värken började släppa. Sov sen i soffan. Gick upp klockan halv 8 ungefär och gick tillbaks till min rum och sov vidare.

Glömde säga att jag inte bara mådde dåligt pga det här fysiska. Jag känner otroligt ensam, oälskad, ovärdig. Är liksom i en bubbla. Det är jag. Bara jag. Och ingen annan. Ensam i mig själv och ensam till det yttre. Drömmer skumma djupa drömmar. Tänker konstigt.

Allt bara går neråt. Ser ingen utväg från det här. Sen kan det komma små ljusglimtar ibland. Jag försöker inte gå runt som en zombie utan jag kämpar fortfarande. Hur borta och "out of the map" jag är.

Låt mig se, ett ljus i mörkret.