Alvida

Blev ingen fest ikväll. Först så tänkte jag "äh vad fan, det gör inte så mycket. Nu kan jag chilla hemma med film" men när klockan tickade på.. så kände jag mig mer och mer ensam. Trycker ner mig själv. "Vem vill umgås med dig?" Tänker dåliga tankar. "Dö?" Känner just i den här stunden att jag håller på att bryta ihop. Vill slänga iväg datorn mot väggen, skrika. Jag är expert på att förvärra saker. Jag ville ju exponera mig själv.. umgås i grupp. Släppa loss. Istället sitter jag här och funderar om jag ska sova. En annan sida av mig vill titta på film hela natten, gråta lite. Tycka synd om mig själv. MÅ DÅLIGT. Jag vill må dåligt just nu. Hur konstigt låter inte det? Jag vill stanna i känslan. På något sätt känns det som jag förtjänar det.

Well, var på det där programmet idag (8.30-11.30) Det kändes bra. Men efteråt så kommer dom här jävla nedvärderande tankarna igen "Varför sa du så?" "Nu skämde du ut dig." "Du svammlar." "Dom tycker du är omogen." "Du pratar som en liten flicka."

Men huvudsaken var väl att själva "energin" i gruppen var bra. Dock ville jag säga så mycket mer men jag var för feg. Hade massor att säga. Pratade nog minst.. hm.

Nu. Glo på film och dricka öl. Ensam. Ohyeah. Underbart.