Träningen och maten går bra fortfarande. Men mitt mående då? Åt skogen. Har skadat mig två dagar i rad. Återfall alltså. Innan hade jag inte skadat mig på ett halvår (om man bortser från en eller två gånger) Jag känner mig misslyckad, tom (men ändå väldigt ledsen) nere och har ångest till och från. Känner att jag bara vill skrika rakt ut och slänga saker vilt runt omkring mig. Gråtit mycket har jag gjort. Känt mig hatad och ensam. Ser inte riktigt fram emot saker. Jag vill ju göra något, men ändå känns det inte lockande.
I torsdags hade jag ett sista samtal med min psykolog. (hon skulle börja arbeta på annat håll) vi hade bara träffat varandra ungefär ett år (och inte så intensivt) så det var inte så att jag flippade ur. När jag gick ut från psykratrin dock, ville mina ben springa tillbaka. Istället gick jag vidare och bet ihop. Fick tårar i ögonen. Jag orkar inte byta psykolog igen.. jag har redan haft 4 styckna nu. Det här (vem det nu blir) blir den femte. Så fort man får förtroende för någon ska man byta.
Tänkt mycket på självmord, inte så att jag har tänkt ta mitt liv. Men fantiserat om det mycket. Inget känns roligt längre. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Och jag ska klara mig på 3 gånger per termin? Haha, tillåt mig skratta. Jag trodde jag kände mig redo för det, men kanske jag inte är. Jag vet inte vad jag är så jävla deprimerad av, därför är det svårt att få ut något på möterna.
Well, nu ska jag gå min obligatoriska rökrunda.
No comments:
Post a Comment