Alvida

Jag vet att jag har sagt det här många gånger innan men.. jag tycker det är dags att sluta äta onyttigt. (började idag) och det har gått bra. Jag har märkt, om jag tränar en dag, så vill jag inte äta något sött eftersom jag tycker det känns onödigt att jag har bränt kalorier då. Har också märkt, att jag mår fruktansvärt mycket bättre både psykiskt och fysiskt när jag avstår från sånt. Ska iallafall testa och inte äta något sånt i en månads tid. Jag vet att jag kan klara det. Det är bara det att det har blivit en slags vana att äta när man är uttråkad och går hemma. Samma sak på helgerna "lördagsgodis" som man hade när man var liten har gått över till nu när man är vuxen också. Får väl byta ut godiset mot naturella cashewnötter och om jag blir sockersugen, ta en frukt. Jag har fått för mig att hjärtat strular när jag äter också. Jag vill inte chansa och strunta i teckerna. För det kan ju vara något att kroppen säger stopp.. dessutom vill jag snabba på min viktnedgång, känna mig finare och vara fysiskt aktiv och nyttig. Vältränad. Måste sluta röka bara med.. egentligen vill jag sluta dricka alkohol också eftersom när man har druckit en del så blir man "fyllehungrig" och äter massa skit. Och jag får en sådan ångest dagen efter. Men det kommer jag knappast sluta med. Rökningen kan gå. Jag kan gå flera veckor utan cigg, men när man ska dricka eller socialisera med en vän som röker blir det fruktansvärt många. Jag vill vara hälsosam. Aktiv. Idag så tränade jag iallafall och åt frukost och middag. På kvällen te och ett knäckebröd med bananskivor på. Och det räcker för mig. Jag behöver inte mer.

Nej för helvete. Nu gäller det på riktigt. 20 kilo down. Om jag inte klarar det här så finns det ingen återvändo. Det är nu eller aldrig. Har bestämt mig också att träna MINST 4 gånger i veckan. Där med också gå promenader. Har varit rädd att gå promenader eftersom mitt hjärta gör ont då när jag tar varje steg.. förstår inte varför det bara blir så med promenader och inte när jag tränar. Pendlar mellan "Jag är frisk, det är något tillfälligt." och "Jag är döende." och planerar att leva mina sista dagar till fullo. Och bara väntar tills den där hjärtinfarkten ska komma. Ska nog börja gå promenader när jag har ätit nyttigt i några veckor. Ser om det slutar.. Hatar att vara rädd hela tiden. Nu när mitt liv faktiskt kan vara ganska så bra ibland så ska ju det sårklart hända något fysiskt fel med mig. Kanske var ett "wake up call" att nu när jag mår bättre psykiskt måste jag börja jobba på det fysiska och må bättre där med.

Faktiskt, idag. Har det inte känt så mycket i hjärtat.
Varför?
Därför jag antagligen inte har ätit massa skit.