Tagit ett litet uppehåll härifrån. Har inte varit motiverad för att skriva. Men så fort jag börjar dala igen, om jag så bara nuddar träsket lite så dras jag hit.
Ska dra en kort sammanfattning vad som har hänt:
* Har börjat skolan (SMF) studieförberedande linje. Håller på i 3 månader. Efter sommaren börjar jag allmän kurs. Ska alltså börja plugga på riktigt och få gymnasiekompetens. Kommer hålla på i hela 3år.
* Jag har gått upp i vikt igen (högsta vikten jag haft, but hey imorgon börjar jag gymma)
* Jag söker lägenhet (utan resultat just nu)
* Går i ett projekt på försäkringskassan som kallas AMA. Hjälper en att komma igång i aktiviteter som skola, prakik, träning osv. Man kan få gratis gymkort, busskort, börja kurs osv.
Skolan: Jag trivs inte bra i min klass. Vi är cirka 6 styckna. Ingen jag riktigt klickar med. Jag gillar samhällskunskaps lektionerna. Funderar på att läsa på och engagera mig politik.
Vikten: Väldigt ångestladdat. Som jag skrev ska jag börja gymma imorgon. 3 gånger i veckan. Tänker inte ställa mig på vågen förens den 1 april. Tänker gå på hur löst kläderna sitter osv. Jag vill bli smal, väldigt smal. Jag vill bli normalviktig. Två dubbla budskap och tankar.
Helgen: Var ute och åt med Martha, sen stack vi på olika ställen och drack vidare. Var nästan helt folktomt, så det var väl sådär. Början var dock finfinfin! Hon fick två presenter av mig (en present, en julklapp) hon har ju varit i kuba i 4 månader. I slutet kände jag mig fet och ointressant. Jag var luft. För dom killarna vi satt med på krogen. Deras blickar var på min vän, om jag sa någonting lät dom ytterst ointresserande. Men vad hade jag förväntat mig? Jag är ju fet. Spelar ingen roll hur intressant jag än var. Det är alltid utseendet, kroppen dom går på. Så jag var väl luft i några timmar. Vi var ute och rökte vid ett tillfälle, då sa jag att jag skulle gå in igen och gå på toa. Satte mig vid bordet vi satt. Slängde av mig den långärmade tröjan. Varför? Jag tänkte, inget spelar någon roll. Om dom inte accepterar mig nu, (ja för jag är fet och ful) då kan dom lika gärna se mina ärr. Att jag är trasig. Sen ja.. hände något jag inte vill nämna här. Jag VILL. Men man vet ju aldrig vem som läser här. Vi kan väl iallafall säga att jag kände mig som en riktig riktig riktig hora. Och mitt gamla återuppväcktes. Sen åkte vi hem med bussen. Martha tröstade mig lite. Hem. Däcka.
Efter helgen bestämde jag mig att jag skulle bli smal.
Både för min skull och för andras.
Men jag vet att jag aldrig kommer att bli nöjd.
Vi lever i ett fucked up samhälle där en som är har normal kroppsbyggnad är tjock. Och en som är underviktig är normal. Enligt mitt bmi är jag gravt överviktig.
Dom enda orden jag vill höra mest i världen är inte "jag älskar dig" längre utan "Vad smal du är!"
Ska dra en kort sammanfattning vad som har hänt:
* Har börjat skolan (SMF) studieförberedande linje. Håller på i 3 månader. Efter sommaren börjar jag allmän kurs. Ska alltså börja plugga på riktigt och få gymnasiekompetens. Kommer hålla på i hela 3år.
* Jag har gått upp i vikt igen (högsta vikten jag haft, but hey imorgon börjar jag gymma)
* Jag söker lägenhet (utan resultat just nu)
* Går i ett projekt på försäkringskassan som kallas AMA. Hjälper en att komma igång i aktiviteter som skola, prakik, träning osv. Man kan få gratis gymkort, busskort, börja kurs osv.
Skolan: Jag trivs inte bra i min klass. Vi är cirka 6 styckna. Ingen jag riktigt klickar med. Jag gillar samhällskunskaps lektionerna. Funderar på att läsa på och engagera mig politik.
Vikten: Väldigt ångestladdat. Som jag skrev ska jag börja gymma imorgon. 3 gånger i veckan. Tänker inte ställa mig på vågen förens den 1 april. Tänker gå på hur löst kläderna sitter osv. Jag vill bli smal, väldigt smal. Jag vill bli normalviktig. Två dubbla budskap och tankar.
Helgen: Var ute och åt med Martha, sen stack vi på olika ställen och drack vidare. Var nästan helt folktomt, så det var väl sådär. Början var dock finfinfin! Hon fick två presenter av mig (en present, en julklapp) hon har ju varit i kuba i 4 månader. I slutet kände jag mig fet och ointressant. Jag var luft. För dom killarna vi satt med på krogen. Deras blickar var på min vän, om jag sa någonting lät dom ytterst ointresserande. Men vad hade jag förväntat mig? Jag är ju fet. Spelar ingen roll hur intressant jag än var. Det är alltid utseendet, kroppen dom går på. Så jag var väl luft i några timmar. Vi var ute och rökte vid ett tillfälle, då sa jag att jag skulle gå in igen och gå på toa. Satte mig vid bordet vi satt. Slängde av mig den långärmade tröjan. Varför? Jag tänkte, inget spelar någon roll. Om dom inte accepterar mig nu, (ja för jag är fet och ful) då kan dom lika gärna se mina ärr. Att jag är trasig. Sen ja.. hände något jag inte vill nämna här. Jag VILL. Men man vet ju aldrig vem som läser här. Vi kan väl iallafall säga att jag kände mig som en riktig riktig riktig hora. Och mitt gamla återuppväcktes. Sen åkte vi hem med bussen. Martha tröstade mig lite. Hem. Däcka.
Efter helgen bestämde jag mig att jag skulle bli smal.
Både för min skull och för andras.
Men jag vet att jag aldrig kommer att bli nöjd.
Vi lever i ett fucked up samhälle där en som är har normal kroppsbyggnad är tjock. Och en som är underviktig är normal. Enligt mitt bmi är jag gravt överviktig.
Dom enda orden jag vill höra mest i världen är inte "jag älskar dig" längre utan "Vad smal du är!"
Jag älskar dig för den du är!
ReplyDelete