jag darrade efter mitt tjut
rent panikartat och den ärligaste bekännelsen
Verklighetens klor klöste på mig
jag som så länge hade gömt mig ifrån den
tagit avstånd
Nu var den här
På nära håll
Jag var tvungen att blotta mina djupaste tankar och samla ihop dom tills min kropp blev öm, matt
och tills mitt sinnestillstånd blev försämrat
för dom säger ju:
"När du nått botten kan det bara bli bättre"
Botten
Nått så många gånger
När man kommer in i den djupaste svackan
finns det ett tecken på tillfrisknad då?
Jag vet inte längre vad jag ska tro
jag vet bara att jag snart är där längst ner i träsket och trampar igen
fast den här gången
kanske jag inte trampar alls
No comments:
Post a Comment