I tisdags tog jag en mindre överdos. Fick ligga med dropp, sladdar och var på observation i flera timmar. Jag ångrar det så fruktansvärt mycket. Kände sådan skam inför mina föräldrar. Så mycket smärta dom måste gå igenom pga av mig. Men, det posetiva är att jag fick kämparglöden tillbaka. Liksom "nu jävlar" Nu är det faktiskt min tur att må bra! Var ett "wake-up-call" för såhär kan jag inte hålla på. Tror jag gjorde det för jag var skrämd inför framtiden. Men jag borde ju se posetivt på framtiden, för det har hänt mycket på dom här åren! Jag har bra behandling just nu och fått rätt diagnos. Jag har verktygen att må bättre. Jag ska försöka bli helt skadefri nu också. Ska kämpa emot impulserna som satan. Säger inte att jag kommer må bra på en gång. Utan detta kommer bli den största kampen någonsin. Jag vill ha ett värdefullt berikande liv. Jag vägrar låta hjärnspökerna vinna över mig.
Och, eftersom jag faktiskt har gått såhär långt, att jag har tagit tabletterna och klunkat vinet. Så ska jag inte dricka alkohol förens nyårsafton. Kanske inte är det bästa att festa osv när det precis har hänt. Impulserna blir otroligt mycket starkare när man dricker. Om jag inte skulle druckit tror jag inte att jag hade tagit dom där tabletterna.
Mina dagar ska bestå av promenader, filmer, serier, lite träning. Träffa någon vän då och då. Skriva texter och dricka kaffe och te. Det ska vara lugnt. Måste stabilisera upp mig lite. Hänt ganska mycket den senaste tiden vilket jag inte vill ta här.
Imorgon ska jag, pappa och min bror åka till eringsboda. Titta hur hans mormor och morfar bodde. Ska ta med mig kameran och fota lite.
Jag tänker aldrig gå såhär långt igen.
För mycket skam.
Och jag vill inte vara bakom låsta dörrar.
Det som kallas psyket.
Jag hör inte hemma där, för min plats är HÄR.
