Det finns så mycket i mitt liv jag ångrar och ältar över. Särskilt förr i tiden, när man var ute på krogen, var aspackad. Gjorde saker man ångrar. Tom just i den stunden, så vet man, att man egentligen inte vill. Det går bara på automatik. Vill inte tänka, vill inte känna, vill bara ha det kaos. Vaknar dagen efter, hemma eller hemma hos någon annan, med en jävla huvudvärk. Och en sådan jävla ångest. Duschen, darrar, gråter. Jag önskar verkligen att jag då kunde hantera misären på något annat sätt. Kan fortfarande hända att jag tänker tillbaka på det som har hänt, folk jag varit hos, lukterna, känslan. Även om jag gjort det med fri vilja. Jag var väldigt sjuk då. Och jag skulle göra allt ogjort om jag kunde det. Men det kan jag inte. Utan får leva med det.
Och. Det är inte det lättaste jag har gjort.
No comments:
Post a Comment