Ofta tänker jag att jag inte passar in här, jag känner att jag är inne i någon glasbubbla och har svårt att få in för mycket nya intryck. Har mina vänner som jag känner mig trygg med och det brukar vara dom som är likasinnande mig på något sätt. Som faktiskt kan förstå sig på mig lite med mina tankar och funderingar. Sen är det klart att ingen kan förstå en fullt ut, så är det ju med alla. Jag försöker verkligen få kontakt med andra människor men antingen får jag inte samma posetiva respons eller så blir jag skrämd och känner mig otrygg och struntar i det.
Har bara förlorat mer och mer och mer vänner. Sådana som jag hade förut, ja. Dom svarar inte ens på när jag kontaktar dom. Eller, håller sitt löfte och lovar att dom ska höra av sig. Dom är faktiskt inte värda att slösa energi på, även om det blir lätt så. Dom vännerna jag har kvar, är ungefär på samma nivå som mig. Har upplevt livet på ett annorlunda sätt, tänkt annorlunda, känt lite mer. Varit sköra. Även om jag mår bättre så har jag svårt att vara med i det friska livet. Hänger inte med. Nu skaffar ni jobb, flyttar hemifrån, går på högskola, upplever världen. Och här är jag, arbetslös och bor hemma. Jag skulle vilja börja jobba, men jag vet inte om jag skulle kunna klara av det. Men flytta hemifrån, det vill jag verkligen. Och då måste jag få ett jobb. Vi får se vad som händer i den närmaste tiden. Nu orkar jag inte skriva mer.
Inatt ska jag sova på soffan och ha tvn på.
Måste tillägga att jag älskar min familj otroligt mycket och är så jävla tacksam för allt ni gjort för mig. Mamma, pappa och Kjolle. Tack. Nej. Nu ska skulle jag sova. Najtinajti!
No comments:
Post a Comment