såhär mitt i natten

For a minute there, I lost myself.

Känns som jag ska sprängas av alla överflödiga känslor. Sitter här och skakar med benet och ser nog rätt orolig ut. Känner att jag rynkar ögonbrynen. Tårarna börjar komma med.. Den här gången vet jag vad jag tänker på. Varför jag snart komma brita ut i gråt. Jag klarar inte av det här, men ändå så lyckas jag leva dagen efter ändå. Mitt psyke har nog blivit starkare. Men känslorna bubblar över mer än förut. Innan kunde jag inte kontrollera det. Nu kan jag det, utan att man får ringa till psykakuten.

Viskingar.. det kommer viskningar.

Tyst.

Snälla låt det vara tyst.