Efter gruppen i fredags hade jag ett enskilt samtal med min gruppledare och psykolog. Jag började storgråta för det här med bröstet. Berättade åter igen om mina besvär. S sa att hon var 99,9 % säker på att det inte var något allvarligt. Dom skulle ta upp det här med min läkare. S tyckte det lät som det var något med magen. Att jag kanske var inflammerad. Så antagligen kommer jag göra en gastroskopi undersökning. (man kör ner en kamera in i maghalsen) Efter att jag hört det från S blev jag lugnare. och konstigt nog, har det här med bröstet lugnat ner sig. Även ifall jag vågade äta godis på bion. Så hände ingenting. Mamma sa att man måste levt väldigt onyttigt i större delen av sitt liv och vara gravt överviktig för att man ska kunna få dom här besvären. Att det var ganska osannolikt att jag skulle få problem. Min psykolog hade haft problem med inflammation i magen och det liknade mina symptomer. Så nu får jag hålla tummarna, att det verkligen är det här. Skulle vara skönt att slippa det. Sluta tänka vad man äter och dricker. Kunna slappna av mer. Om det nu är det här, så betyder det INTE att jag ska bara sluka i mig massa onyttigheter. Jag ska fortsätta leva hälsosamt. Ska faktiskt börja gymma på måndag också. Börja faktiskt tänka i banorna att det kan vara psykiskt också. Men jag är inte helt lugn än, tänker inte hoppas för mycket i förskott. Men jag måste tänka lite mer posetivt annars så ja, flippar jag ur. Som jag gjort så många gånger. För jag ser mig själv som "dödsdömd" men sen tänker jag, borde inte jag varit död nu om jag haft problem med hjärtat i ett år?
Håll tummarna för mig.
No comments:
Post a Comment