Jag orkar sällan skriva här längre. Skriver om samma tjat om ensamheten och ont i bröstet. Hur kul är det att läsa? Fast den här bloggen är ju främst för mig själv, att skriva mina tankar och funderingar. Det posetiva är att jag knappt har ont i bröstet längre, vilket är jävligt skönt. Förmodligen har jag haft långvarig magkatarr. Hoppas på att allt ska försvinna med tiden. Pga bättre mat osv. Ensamheten kommer upp då och då. Som tur är har min fina vän Nicole varit i Karlskrona ett tag så jag har umgåtts med henne väldigt mycket! Vilket har varit jätte skönt. Om cirka två veckor åker jag till göteborg för att stanna i två dagar. Vi ska se kent (mitt absoluta favoritband), gå på stan, chilla, dricka vin och sånt fint! Även min vän Martha ska komma till Karlskrona om en vecka och stanna hela sommaren! Hon har varit i El salvador och besökt sina släktingar. Jag saknar henne som satan. Men ja, som sagt. En vecka kvar. Så jag står ut.
Jag har börjat på en ny medicin för cirka 3 veckor sen. Jag har inte märkt så mycket. Förutom att jag inte är lika känslig. (började gråta när jag inte kunde sätta på skon på foten, tittade på tv, tappade något, ja allt.) Så det är ju skönt. Men det tar väl ett tag att medicinen ska värka helt.
Träningen går bra.
Maten går bra.
Humöret är upp och ned. Men har skalats ner lite. Så har inte dom överdrivna topparna.
Får vara såhär för nu. Adjö!
No comments:
Post a Comment