Jag kommer aldrig kunna leva som en normal människa. "definera" normal undrar ni säkert. Frisk i kropp och själ. Inte gråta och ha dödsångest och SAMTIDIGT inte vilja leva. Jag vet inte vad jag ska göra, allt som kan gå fel, går fel. Tårarna slutar inte rinna. jag är SÅHÄR nära att ge upp, ALLT.
Klara den här natten, hur?
i hear ya. men vad är egentligen normalt numera? tror inte jag känner ngn jävel som är frisk i både kropp å själ. ganska ostadigt
ReplyDelete