Trött på människor. Ena studen beytder man mycket, den andra stunden är man helt bortglömd. Betyder jag ens någonting från början? Vill inte gråta av det här, utan vara stark och skita i dom som gör så. Men det är så svårt. Kan inte stoppa tårarna som kommer. Alla slutar höra av sig tillslut. Dom hittar nya vänner som är bättre än mig. Är jag den sista utvägen? Ja jo, jag är nog verkligen det. Att byta ut mig verkar vara hur enkelt som helst.
Känner en sådan dödslängtan. Inget är bra. Skulle kunna rabbla upp allt men jag säger istället att det är livet som inte är bra. Innehållet är inte bra.
Ni går framåt i livet
och jag går bara bakåt
No comments:
Post a Comment