Alvida

Ja, så var det över.

Tänk vad min sjukdom har ställt till med. Om jag var frisk, undrar hur mitt liv skulle sett ut idag? Hm, efter man öppnade upp sig och skämde ut sig blev man "dumpad" varför ska jag drabbas så hårt varje gång eftersom jag är trasig? Är jag en sämre människa för det? Nej, det är jag inte. Jag vill hitta någon som kan leva med mina brister. Acceptera den för jag är. Visst, jag är inte min sjukdom, som jag var nästan säker på innan att jag var. Men still, jag är känslig som person, blir sårad lätt och är.. ja, ganska skör. Det kan jag bygga på. Men det kommer ju alltid finnas kvar.

Jag vet faktiskt inte om jag skulle vilja vara en glad person utan några bekymmer. Satsar hellre på att komma ur den här skiten som jag har levt så länge med. Som jag skrev på facebook. JAG TÄNKER INTE LÅTA DETTA FÖRGÖRA MIG.

Någon gång hoppas jag att jag kan hitta en fin människa, som tycker om mig precis som jag är. Även bristerna och sårbarheten. Vem du nu är. Jag väntar på dig.