Linnea var här nyss, vi tittade på fight club och donnie darko, drack vin och pratade. Det var hur trevligt som helst! Behövde verkligen träffa en vän. Nu ska jag antagligen sova eller forsätta partaj inne i stan. We'll see!

Praktiken var ganska kul idag. Först fick jag borsta undan jord där alla blommor och växter var, som jag gjorde i måndags då tänkte jag "NEEEEEJ" gick i slowmotion för jag höll på innan med det en hel arbetsdag. Som tur är efter en timme så fick jag hålla på med rosor! Ta bort taggar på dom och kapa dom.. och lite andra småsaker. Kanske inte låter så roligt när jag skriver det, men det var en sådan omväxling istället för damma och sopa! Dock ska jag tydligen damma av hyllor imorgon, oh god no. Som tur är det sista dagen på veckan imorgon sen är det helg! Skulle egentligen åkt till göteborg till nicole på fredag men jag ställde in det. Anledningen till det var för att jag precis börjat min praktik, jag är jättetrött efter och behöver sova några timmar när jag kommer hem. Jag har liksom inte gått upp vid den här tiden på.. ja. År. Jag har gått upp vid halv 1 på morgonen och inte gjort någonting av dagen. Nu helt plötsligt ska jag upp vid 7 och vara igång och arbeta i fyra timmar. Ganska så stort steg för mig.

Pga detta så har jag inte tränat på några dagar nu.. jag är helt enkelt för trött. Men jag ska börja nästa vecka! Då borde jag har vant mig mer vid tiderna och så.

I don't want to wake up on my own anymore.

Kan inte förstå att det har gått nästan 9 månader sen det tog slut mellan rickard och mig. Dock känns det som allt var bara en dröm, eller från ett annat liv. Känns konstigt att jag varit tillsammans med honom. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det.. tänker inte på honom längre. Saknar inte något. Jag bara saknar någon att ha. Har ett väldigt stort behov att ha någon vid min sida. Att dela sorg och glädje. Skratt och gråt. Känner mig så ensam. Och eftersom jag har blivit dumpad alla gångerna så känns det ganska hopplöst att hitta någon som är mogen att ha ett förhållande. Och inte bara något som varar i några månader. Jag vill hitta RIKTIG kärlek. Jag tror varje gång att jag hittat "the one" men det visar ju sig motsatsen. Jag vet att jag är ung och har långt tid på mig. Men jag tycker inte om den här ständiga jakten. Dock har jag aldrig riktigt letat efter någon, det har mest bara kommit av en slump.

Jag HATAR att strula. Även om det var en tid där jag gjorde det ganska mycket. Enbart för att skada mig själv och visa hur jävla dålig jag egentligen var. (vilket jag fan inte är)

Fantiserar mycket att skaffa en lägenhet med någon jag älskar och ta hand om en katt. Haha. Har haft det i tankarna sen mitt första förhållande. Gå promenader, romantiska middagar, mysa, laga mat, prata hela natten, kärleksförklarningar. Ja, man kan ju säga att jag är en hopplöst romantiker. Antar att sådana som vi inte trivs att vara ensamma. Känns liksom som någonting fattas. Jag säger inte att ett sånt här förhållande skulle göra att jag skulle må superbra helt plötsligt. Jag är forfarande trasig och skör. Men, att bli bekräftad av någon man tycker om väldigt mycket gör så jävla mycket. Jag vill känna att jag duger som jag är, och det kände jag aldrig i några av mina förhållanden. Har hört från psykologer flera gånger att jag INTE är redo för ett förhållande. Men jag menar, när kommer jag bli det då? Jag känner mig hur redo som helst att älska någon. Men bara om han älskar mig tillbaka.

eslöv

Jag har tvivlat på folkhögskolan i eslöv ett tag nu. Jag vet inte om jag vill. Jag menar, det är jobbigt som det är att komma till praktiken. Men jag vet inte om jag vill bo kvar här, i alla fall inte hemma. Jag vill börja gå med mina egna steg. Måste prata med psykologen vad jag ska göra.. inte för att hon kan bestämma över mitt öde, men hon kan säga vad hon tycker och tror. Men hur fan ska jag kunna flytta in i en lägenhet här om jag inte har något jobb? Aktivitetsstöd kanske? Måste jag med prata med min psykolog med. Är ganska splittrad just nu. Är det verkligen en sådan bra sak att flytta till skåne? Klarar jag av det, är jag redo?

Ja, så var det över.

Tänk vad min sjukdom har ställt till med. Om jag var frisk, undrar hur mitt liv skulle sett ut idag? Hm, efter man öppnade upp sig och skämde ut sig blev man "dumpad" varför ska jag drabbas så hårt varje gång eftersom jag är trasig? Är jag en sämre människa för det? Nej, det är jag inte. Jag vill hitta någon som kan leva med mina brister. Acceptera den för jag är. Visst, jag är inte min sjukdom, som jag var nästan säker på innan att jag var. Men still, jag är känslig som person, blir sårad lätt och är.. ja, ganska skör. Det kan jag bygga på. Men det kommer ju alltid finnas kvar.

Jag vet faktiskt inte om jag skulle vilja vara en glad person utan några bekymmer. Satsar hellre på att komma ur den här skiten som jag har levt så länge med. Som jag skrev på facebook. JAG TÄNKER INTE LÅTA DETTA FÖRGÖRA MIG.

Någon gång hoppas jag att jag kan hitta en fin människa, som tycker om mig precis som jag är. Även bristerna och sårbarheten. Vem du nu är. Jag väntar på dig.

Självförtroende hallå?

Orkade inte lägga upp bilder. Bilderna blev dessutom fula här.

Kan inte somna, tänker för mycket. Försöker göra allt för att stöta bort dom negativa tankarna, men det verkar inte riktigt vilja funka. Jag tror kvällarna när jag ska sova kommer bli värst. Då kommer allting som en stor massa jag tryckt undan på hela dagen. Fick även "tågångest" för jag ska åka till gbg i helgen. Är alltid rädd att åka fel eller att tåget är försenat så man får ta ett annat tåg, osv osv. Annan sak att åka till malmö. Då är det bara raka vägen dit. Ganska löjligt.. tror det är pga mitt dåliga självförtroende att jag inte riktigt litar på mig själv. Tror inte att jag klarar av någonting. Känner mig lätt dum i huvudet och efterbliven. Saker jag tycker är väldigt svåra och jobbiga, som tex då tåg. Tycker dom flesta folk att det är ingenting.

Sånt här kan hålla mig uppe en hel natt.

Började tänka på eslöv också. Funderade på om jag skulle skita i det för att "jag har dåligt lokalsinne, jag kommer inte hitta där" "åh nej, man måste byta en gång för att komma till eslöv, tänk om jag tar fel tåg då?" "tänk om jag vill åka till malmö, kommer jag verkligen hitta till tågstationen sen när jag ska hem?"

Jag hatar att jag är så jävla osäker.. jag menar, jag var allvarlig att missa mitt livs chans för det? Inte konstigt att jag hade det svårt i skolan, jag tror ju inte på mig själv! Måste bli en ändring på det här, är trött på det.. vet bara inte hur jag ska bygga på mitt självförtroende. Eller.. om jag gör dom här sakerna, göteborg och flytten till eslöv så kanske det blir en inre styrka i mig själv att jag klarar av det?

.. men tänk om jag tar fel tåg? (du tar ett nytt)
.. tänk om jag inte hittar? (du frågar)

Ska det vara så jävla svårt, NEJ.

Hemma från praktiken! Det gick faktiskt över förväntan. Först när jag väntade på bussen så darrade jag som ett asplöv. Kändes som mina ben skulle vika sig. Ganska spyfärdig också, haha.. men det gick över sen. I början visste jag inte hur jag skulle bete mig. Det var så skrämmande att vara ute i det verkliga livet. Fick en flashback när jag praktiserade på hotell aston och conrad. Mådde så fruktansvärt dåligt då, hade nyss börjat på en ny medicin, som gjorde mig yr och svimfärdig. Hade lågt blodtryck nästan varje dag. Fick många blackouter och försökte då kväva mig med en plastpåse, slutade alltid med att jag svimmade av och vaknade upp. Och sen var jag inlagd till och från. Så många dåliga minnen..

I alla fall, började en kvinna som arbetade där fråga om gymnasiet, vilken linje jag gick, varför jag hoppade av. Jag kunde inte säga "Jag mådde inte bra, så jag orkade inte med det." visst, klart jag kunde det. Men jag ville ge ett annat intryck. Inte den sjuka Emma. Försökte le och skratta så mycket som möjligt, vara trevlig, skämta. Ja, vara lättsam helt enkelt.

Men det gick ganska bra faktiskt. Är stolt över mig själv att jag klarade att gå dit! Nu gäller det bara att hålla det och gå dit VARJE DAG. Om jag skippar det en dag, är det ganska troligt att jag skiter i dom andra dagarna också. Nu ska jag och min bror ut och fota! Bilder kommer, hehe.

praktik

Idag börjar jag praktisera på en "växthusaffär" ska ta bussen till jämjö om cirka en halvtimme. Jag hoppas verkligen det går bra. Är jätte nervös och rädd att jag inte ska hitta dit, haha.. När jag kommer hem ska mor och jag till gymmet och träna. Har bestämt mig att jag ska gå ner 20 kg. Kanske låter ganska mycket, men. 20 kg ner är faktiskt min normalvikt. Kanske tom mer. Träningen går faktiskt bra. Och känner mig ganska stolt över mig själv att jag inte har hoppat av.

Skriver mer när jag kommer hem, nu måste jag peppa upp mig!

trött

Trött på människor. Ena studen beytder man mycket, den andra stunden är man helt bortglömd. Betyder jag ens någonting från början? Vill inte gråta av det här, utan vara stark och skita i dom som gör så. Men det är så svårt. Kan inte stoppa tårarna som kommer. Alla slutar höra av sig tillslut. Dom hittar nya vänner som är bättre än mig. Är jag den sista utvägen? Ja jo, jag är nog verkligen det. Att byta ut mig verkar vara hur enkelt som helst.

Känner en sådan dödslängtan. Inget är bra. Skulle kunna rabbla upp allt men jag säger istället att det är livet som inte är bra. Innehållet är inte bra.

Ni går framåt i livet
och jag går bara bakåt