Ensam
Ensam
Ensam
Ensam
och
Ensam

Alla är upptagna med sina egna liv. Och jag känner då att ingen tycker om mig. "Vem vill umgås med dig? För det första är du tråkig. Sen är du ointressant och ful. Tjock får vi inte glömma bort!" Låter inte så attraktivt att ha som en vän. Klanka ner på mig själv om och om igen. Finns inget posetivt med mig. Som jag känner det nu. Hur ska jag vara för att ni ska tycka om mig? Ibland känner jag mig utnyttjad. Av folk. Att dom ska lägga sina problem över mig, prata av sig. Sen adjö med dig. Kan ingen fråga mig hur jag mår? För man ser på mig när jag mår dåligt, både mitt kroppspråk och blicken. Det har jag hört. Ändå så frågar dom inte. Är dom rädda? Rädda för vad dom ska höra? Men det är nog mitt fel, att jag inte pratar frivilligt hur jag mår. För.. jag vet inte helt enkelt vad jag ska säga. För, varför emma? Varför mår du dåligt? Jag vet inte längre. Det är misär helt enkelt och jag vet inte varför. Jag känner mig bara så oduglig och värdelös. Så liten och obetydlig.

Sprider jag misär genom mitt mående?
Är det kanske så att jag utstrålar mer misär än glädje?

Och hur mitt mående är? Ganska skit och starka självmordstankar. Min terapeut är tydligen orolig på dom höga siffrorna på veckokortet. Enda som håller mig uppe är att Nicole kommer hit nästa vecka. Vi ska ses på onsdag och fredag. Jag ska ha dreads igen! Den här gången är mitt hår längre så det kommer bli snyggare! Ja, det ska vi syssla med på onsdagen. Och på fredagen blir det att dricka vin! Vi skulle ha vin och  cider. Men jag får nöja mig med vin. Eftersom cider är lite för sött. (jag ska ju hårdbanta) vissligen innehåller vin också många tomma kalorier. Men, det är det mest kalorisnåla drycken när det gäller alkohol.

Som avslut ska ni få två bilder på mig hur jag ser ut nu för tiden! Ganska relax stil. Haha.

And goodbye och godnatt igen!

Ett bmi på 30. Ligger på röda gränsen, alltså danger. Sluta ät och bli smal igen. Imorgon ska jag köpa sockerfria powerking istället för godis. Kom igen nu! Måste ändå säga att jag har gått ner en hel del sen 2010. Bildbevis:

2010

 2012

(skiljer sig ungefär 9 kilo)

Får ärligt talat spykänslor på den första bilden. Hur i helvete kunde jag ens ha en pojkvän när jag såg ut sådär? (någon månad efter blev jag dock dumpad, kanske pga av det? haha.)  Den andra bilden är väl.. acceptabel. Övergången från "tjock" till "kurvig" jag vill vara smal. Vill inte ha kurvor. Vill vara rak. Slim. Vill ha mina fina nyckelben tillbaka. Man ser på den andra bilden att dom börjar komma fram ur allt fett iallafall.
Hade planerat en dag med godisfrossa och tvtittande imorgon. Istället ska jag upp tidigt och powerwalka tänkte jag, jag måste! Har ställt klockan på 7.00 sen efter det, dusch. Äta frukost. Ta bussen och köp sockerfria powerking. Hatar att min ätstörning satt igång pga en läkare på ungdomsmot. Riskerar att få en blodpropp om man tar dom p-pillerna man har om man har ett bmi på 32 ungefär. Så jag låg på gränsen. Med tårarna upp i ögonen gick jag därifrån. Och ja, där började allt igen. En sådan liten sak.. och jag är ju så medveten att jag inte tänker logiskt eller friskt, just nu. Men om jag går ner vikt blir jag lyckligare, tänker jag.

Har bestämt mig tills nyårsafton ska jag ha gått ner till 79 kilo. Jag väger 86 just nu. Gärna mer men det är nog ganska omöjligt. Beror helt och hållet på hur mycket jag syndar. Kom igen för helvete emma.

Adjö för mig.