Tillbaka

Längesedan man skrev här. Jag har inte haft orken och inte heller lusten. Funderar på att stänga ner min blogg. Blir mer och mer uppehåll ifrån den. Plus att knappt någon läser den heller. Den är ju först och främst för mig själv men skulle vara kul med lite kommentarer och peppande. Yeye, alright. Det har börjat kännas stegvis bättre med mitt humör. Tror det kan vara mycket med att jag fick sertralin tillbaka. Går inte lika mycket upp och ned. Tomrummet är dock forfarande kvar. Börjar känna mig mer och mer avtrubbad och lite bitter över min situation. Känns också som jag inte riktigt är här, att det inte är jag som pratar, rör mig. Känns också som jag har två olika personligheter, två olika sidor. Vet inte hur jag ska förklara det. Den glada Emma känns så falsk, jag vet inte om jag faktiskt ÄR glad eller om jag fejkar det. Jag vet att jag alltid brukar överdriva för att vara trevlig. Den glada Emma känns som ett innehållslöst tomt skal. Medan den depressiva Emma känns mer äkta. Jag känner och finns. Även om jag finns på ett mörk ställe så lever jag. Låter det begripligt? Tycker det låter skruvat. Att den glada Emma känns död medan den andra lever. Ska det inte vara tvärt om?

Var iallafall hos min psykolog i måndags, jag tror vi börjar med en slags utredning nu (?) för hon tog fram en helt häfte om borderline. Skulle svara på frågor. Den första sidan tog säkert 25 minuter. Och det var det enda vi hann. Vi gick även igenom veckokortet. Liknande veckokort jag hade på BUP när jag gick dbt där. Hon ville att vi skulle påbörja dbt behandling igen. Mycket som händer nu. För idag så träffade jag och min handläggare på AF några på arbetslivscoach. (hittar på något för jag kommer inte ihåg vad det hette) Och där ska jag börja. Känns riktigt seriöst nu att jag faktiskt ska förbereda mig PÅ RIKTIGT att gå ut i arbetslivet och det skrämmer mig. Som satan. Mer krav nu. CV som jag ska skriva om, kanske ringa efter praktikplats/jobb vad vet jag. Låter väldigt lite men det är ett jävla stort steg för mig. Att ta ansvar. Över mitt egna liv. Men jag ska klara mig. Även om jag mår skit, för jag SKA ha den där lägenheten, jag ska ha struktur i mitt liv, jag ska ta eget ansvar. Dags att börja bli vuxen. Kan inte längre gräva ner mig och gömma mig. Jag måste klara detta, jag har helt enkelt inget annat val. Misslyckande är INGET alternativ.