Make it stop

Vet inte vad jag ska säga om den här dagen.. Vet inte hur jag mår.

Bra ätdag. Promenerat sammanlagt i en 1 timme och tre kvart. Höger sida av bröstet har börjat strula igen när jag går. Försöker skita i det. Men det är svårt att fokusera på den sköna promenaden då. Dock försvinner det till och från när jag går.. så jag får hoppas det försvinner helt någon gång.

Imorgon är det gruppen, ska bli skönt och träffa dom här fina människorna. Hoppas på att våga öppna upp mig lite. Men får väl ta det i min egen takt antar jag.

Nej, fan. Jag mår nog inte så bra. Tårarna trädde fram nyss. "Vad är det som är fel?" miljoner ord kom upp i huvudet nu, så antar att jag vet. Känner mig konstant tjock (är) , får gåshud för jag känner mig äcklig, misslyckad, patetisk (för jag känner såhär) .. Vill inte bo hemma. Vill ha mitt eget liv, mitt eget ställe. Jag vill vara ifred. Känner mig så jävla paranoid hemma.. varje gång jag hör mammas eller pappas röst från nedervåningen tänker jag alltid att dom diskuterar om mig, ALLTID. Så brukar höja musiken.. så jag inte hör. Så tänker jag igen.. "har jag någonting jag har gömt som dom har hittat?" nej. Det har jag ju inte. Så varför är jag så nervös? Läser dom min dagbok? Är mamma på mitt rum och gräver runt? Varför gömmer hon min alkohol jag har köpt, litar hon inte på mig? VARFÖR I HELVETE ROTAR DU ALLTID I MITT RUM MAMMA?? Pappa, tror du inte jag kämpar? Tycker du jag tränar för lite? Är jag för lat? Gör jag ingenting? JO DET GÖR JAG VISST. Jag röker och jag vill inte sluta, kan du inte acceptera det?

Misslyckad som dotter, är jag det? Måste jag vara perfekt, sluta må dåligt, sluta röka, träna, sluta dricka. Jag vet att dom älskar mig, men det känns ibland som jag inte duger..