Jag orkar inte.

Vart försvann kämparglöden? Jag flyr.

Har inte skrivit på ett tag.
Men.

* Har haft ett psykbryt
* Gråa, avtrubbade dagar
* Matångest. Dåliga och bra matdagar
* Uppåt, glad "nu ska jag fixa allt" (håller i några timmar)
* MR. ÅNGEST

Klockan är 12 och jag borde sova. Men jag funderar att ta mig en dusch, för jag har sådan ångest.

Imorgon ska jag försöka IGEN och ta tag i mitt ätande. Jag måste gå ner innan kent (I juli) och det är ganska mycket. Vill inte vara där på konserten med min jävla dubbelhaka. Jag vill inte vara fet längre. Har varit väldigt nära och stoppa fingrarna i halsen. Men jag vill inte göra sånt. Inte längre. Ska försöka gå ner på ett hälsosamt sätt. Kan ju sitta här och skriva med förnuftet. Men känslorna fungerar inte riktigt likadant. För jag vet att känslan går över förnuftet. Försöker lära mig det, att inte alltid gå på känslan.. som ofta är dåligt.

Jag hatar mina störda tankar.

Kaos i huvudet. Tänker på alla jävla dåliga händelser som hänt i mitt liv. Försöker sova men tankarna invaderar mitt huvud. Beror mycket på att jag bara sov i 3 timmar inatt, jag är helt förstörd. Jag orkar inte. Jag orkar fan inte!

Avtrubbad.. eller?

Känner mig helt avtrubbad.. samtidigt som jag vet att jag mår riktigt dåligt. Men jag kan inte gråta, inte skrika, utan jag bara sitter här. Sa knappt ingenting på gruppen idag, har ingen kraft att ta upp dom här svåra tankarna. Jag är så trött i kroppen, trött i psyket. Jag är i en slags gråzon just nu. Men jag antar att det kommer shifta upp och ner snart som vanligt. Vet inte vad jag föredrar. Sug. Efter. Att. Skada. Mig. Själv.

Fick sjukintyget idag. (Ska bli sjukskriven på heltid för att jag går i gruppen 3dagar i veckan+ett induviellt och då hinner jag inte AF.) Det stod som väntat. Läkaren beskrev mig ganska bra faktiskt, haha. Sen tog hon upp det här med PTDS och psykotiska perioder. Men, på "huvuddiagnosen" stod det: "emotionell instabil personlighetsstörning" Där ser man. Chockad? Nej. Jag vet redan vad det är, men jag sökte ändå på internet om det. Tydligen vanligt att man har PTDS och psykotiska drag när man har det. Jag är dock lite förvirrad om jag HAR den diagnosen eller om läkaren bara.. skrev lite flummigt. Fattar ingenting. Jag trodde min "huvuddiagnos" var PTDS? Kan läkaren bara skriva så utan att prata med mig först?

Jag står ovanför och tittar ner på mig själv.

Ser mig springa iväg.

Överväger att ta bort det sista inlägget, skäms ganska mycket.

+ sidan:
Jag ska träffa Elin imorgon
Ska få mig en skön promenad
Prata ut på mötet

En cigg sen ska jag försöka sova, kanske sätta igång någon film.

I give up

Att vara nöjd med sig själv är det svåraste som finns.

Skippade gruppen idag, mensvärk och ingen ork psykiskt.. jag sov och sov och sov. Större delen av dagen. Har ångest för jag inte har rört på mig någonting idag.. Har lust att gå ut och gå en lång promenad. Men klockan är alldeles för mycket och jag borde sova. Men jag känner mig inte ett dugg trött för jag har sovit hela dagen och har massor av överskotts energi. Ångrade att jag inte var på gruppen. Så jävla mycket. Dagen är förstörd. Kvällen är förstörd. Och även om jag åt lagom och nyttigt idag så har jag ångest att jag åt för mycket. För jag åt större portioner än vad jag gjorde måndags och tisdags.. FAN FAN FAN. Ett jävla vandrande fläskberg, det är vad jag är. Imorgon ska jag ta bussen till amiralen och gå därifrån till bergåsa. (ska på möte) får se om jag ens vågar äta imorgon.. blir så ångestladdad och jag känner hur fettet samlar sig på kroppen (psykiskt) Har aldrig vågat berätta för mina psykologer om mina ätstörda tankar jag haft sen högstadiet, 9an. För jag tyckte att jag var för tjock för ha någon slags ätstörning. (även när jag var smal) berättade en gång för min första psykolog, men han viftade bort det. "Du ser ju normal ut." Frågade om jag brukade bära omkring på en vattenflaska eller om jag räknade kalorier. Och nej, det gjorde jag inte. Och därför så var det inget fel på mig. Men jag tänker inte berätta något om detta på gruppen eller för min nuvarande psykolog. Dom kommer inte ta mig på allvar ändå. Och jag vill inte ha hjälp med detta. För jag vägrar leva i den här kroppen. Det här är mitt största problem just nu, och det kan jag inte ens berätta. Hur ska jag då bli frisk psykiskt?

Make it stop

Vet inte vad jag ska säga om den här dagen.. Vet inte hur jag mår.

Bra ätdag. Promenerat sammanlagt i en 1 timme och tre kvart. Höger sida av bröstet har börjat strula igen när jag går. Försöker skita i det. Men det är svårt att fokusera på den sköna promenaden då. Dock försvinner det till och från när jag går.. så jag får hoppas det försvinner helt någon gång.

Imorgon är det gruppen, ska bli skönt och träffa dom här fina människorna. Hoppas på att våga öppna upp mig lite. Men får väl ta det i min egen takt antar jag.

Nej, fan. Jag mår nog inte så bra. Tårarna trädde fram nyss. "Vad är det som är fel?" miljoner ord kom upp i huvudet nu, så antar att jag vet. Känner mig konstant tjock (är) , får gåshud för jag känner mig äcklig, misslyckad, patetisk (för jag känner såhär) .. Vill inte bo hemma. Vill ha mitt eget liv, mitt eget ställe. Jag vill vara ifred. Känner mig så jävla paranoid hemma.. varje gång jag hör mammas eller pappas röst från nedervåningen tänker jag alltid att dom diskuterar om mig, ALLTID. Så brukar höja musiken.. så jag inte hör. Så tänker jag igen.. "har jag någonting jag har gömt som dom har hittat?" nej. Det har jag ju inte. Så varför är jag så nervös? Läser dom min dagbok? Är mamma på mitt rum och gräver runt? Varför gömmer hon min alkohol jag har köpt, litar hon inte på mig? VARFÖR I HELVETE ROTAR DU ALLTID I MITT RUM MAMMA?? Pappa, tror du inte jag kämpar? Tycker du jag tränar för lite? Är jag för lat? Gör jag ingenting? JO DET GÖR JAG VISST. Jag röker och jag vill inte sluta, kan du inte acceptera det?

Misslyckad som dotter, är jag det? Måste jag vara perfekt, sluta må dåligt, sluta röka, träna, sluta dricka. Jag vet att dom älskar mig, men det känns ibland som jag inte duger..

Bra matdag. Har även gått en hel del idag också. Promenader. Varit i stan i med Martha. Så tummen upp på det! Har även varit på gruppen idag också. Imorgon vet jag inte riktigt vad jag ska göra.. men jag ska iallafall upp klockan åtta, gå promenad i en halvtimme. Måste vara hemma ett tag idag för sotaren kommer mellan 9-11. Har bestämt mig också för att inte dricka någon alkohol tills Nicole kommer hit, om cirka 4 veckor. Dels för att det är inte så kul att dricka längre OCH för att hetsäter så mycket dagen efter jag druckit. Och det framkallar ångest. Plus att jag får sömnrubbningar och sover jätte dåligt dagen jag druckit. PLUS (igen) att jag inte kan ta min kvällsmedicin då. Och det känns för jag har varit väldigt slarvig med min medicin.

Så himla skönt att solen tittade fram extra mycket idag, och varmt, det var det! Gick bara i linne och en tunn kofta. Har även hämtat ut mina nya skor idag, passade perfekt och dom var jättesnygga! Dock var jag dum nog och gå en lång promenad med dom. Så jag kunde knappt gå i dom sen, haltade genom stan med Martha. Plåster imorgon! På torsdag ska jag eventuellt träffa fina Elin. Vara hos henne och dricka te och prata. Ser fram emot det.

Förutom lite ångest och trötthet så har dagen varit bra!

Fuck it fuck it fuck it fuck it och fuck it. Nu går jag och lägger mig och hoppas på en ny bra matdag så jag kan bli smal någon gång.

Tänkte beställa dom här skorna snarast.. Något man kan ha nu till våren istället för mina kängor! För övrigt har jag blivit klar med yaoiserien *sadness* och har påbörjat en ny animeserie (inte yaoi) Den heter Kimi ni Todoke. Ni har säkert märkt att jag gillar animeserier där det är lite mer "vågade" scener, men det är svårt att hitta en sån som det INTE är mature i. Därför kom jag in på den "mesig" anime nu. Men den verkar vara fin iallafall. Försökte först desperat leta efter en yaoiserie, men det verkar som jag har sett dom bästa.. Tycker det kan komma mer serier som jonjou romantica och sekaiichi hatsukoi. Den stilen gillar jag. Sen är det en viss typ av animerat jag inte klarar av.. som tex gammal anime. Eller för kantiga. Haha.

Gad, jag är verkligen en animenörd.. Men det är skönt att komma bort från den här bistra verkligheten. Varför kan inte livet vara som i en romantisk animeserie? Jag gillar alla typ av sådana serier, men har fastnat i det romantiska facket nu.

Bla, bla, bla, bla, bla! Nu ska jag sluta prata om anime. Igår träffade jag min kära vän Nicole som kom till karlskrona över helgen. Fikade och var i stan. Det var hur bra som helst. Som det alltid är när jag träffar henne. Annars har jag bara tagit lugnt i helgen, kollat på... *PIIIIIP* Imorgon är det terapi igen. Jag vet inte varför men jag längtar (?) Därför borde jag sova nu, så det blir en ny dag. Med nya tag. Med ny mat. Påbörja träning. Ska börja dagen imorgon med havregrynsgröt. Vill gå ner i vikt snabbt nu.. Innan sommaren kommer.

Imorgon hade jag tänkt handla mat till mig själv. Olika frukter, grönsaker. Tänkte börja göra min egen mat också. Mer fettsnålare. Äta vid bestämda tider. Får försöka improvisera lite. Träningen som jag har tagit uppehåll i 2 veckor pga att jag blir så trött efter terapin. Har haft huvudvärk dom senaste dagarna för jag äter vid obestämda tider.. och ganska onyttigt.

Börjar tröttna på att falla tillbaks hela tiden. Jag hatar min kropp. Jag kan inte leva i den här kroppen. Jag mår så fruktansvärt dåligt i den.

Du kan klara det.

Jag orkar inte, nu blir det förändringar.

Samtal idag. Gick bra, fick mycket sagt och kom till insikt om ganska mycket. Hade tårfyllda ögon några gånger men det är väl sånt här jag får räkna med just nu antar jag..

Började titta på en ny yaoi anime idag. JAG ÄLSKAR DEN. (den förra animen jag såg var lite för mesig för min smak, gillar dom här lite mer sexigare scenerna, haha) sen älskar jag yaoi också! Måste sova nu om jag ska komma upp imorgon till terapin, har tittat på 6 avsnitt i sträck nu. Ler, får fjärilar i magen. (mycket mer än förra) ja herregud, vad mer kan jag säga att jag älskar den? I klass med jonjou romantica! (också en annan yaoi serie)

Terapin igår gick bra. Även om jag grät, hörde röster och hade ångest i gruppen. Men fick stöd. Gillar verkligen dom här människorna. Snart ska jag på terapi igen.. inviduellt. Motigt igen. Känner att musten och kraften ur mig bara rinner bort. Det är så krävande det här. Har aldrig haft en såhär intensiv behandling.. Kan knappt komma upp ur sängen på morgonen för jag bara vill sova. Att öppna sig själv lite varje gång har gjort mig väldigt sårbar. Känner för att ge upp behandlingen ibland.. just därför det är så satan jobbigt att exponera sina känslor. Jag är helt slut. Helt jävla slut. Antar dock att det alltid finns reserv-krafter.

Fight, fight, fight..