Alvida

Så nu var det slut. Slut mellan mig och Rickard.
Jag borde förstått att detta skulle hända förr eller senare men jag är en drömmare som tror att det ska hålla för evigt. Sitter och lyssnar på en fin låt som gör mig ledsen. Men det är bra att gråta. Jag behöver det. Behöver tid att bearbeta. Dom här 3 veckorna har varit ett helvete rent ut sagt. Insåg när det tog slut, vad ska jag göra med mitt liv nu? Med varken vänner eller pojkvän? Känner mig oälskad, ful, äcklig, dum, värdelös, ledsen, sårad. Kan nog räkna upp mer men det är dom känslorna som är starkast. Har haft en jävla ångest också sen 4 dagar tillbaks. Gnager i bröstet och jag andas oregelbundet. Enda lösningen jag har på den här sorgen är att skada mig själv. Försöker faktiskt ändå göra saker annars kommer jag bara sitta och skada mig hela dagarna. Var egentligen inte redo för ett förhållande.. Vet inte hur jag ska hantera förlusten. Så nu, i framtiden, om jag hittar någon jag tycker om. Får jag sätta stopp. För jag klarar inte detta. Måste få bättre självkänsla först och känna mig säkrare. Haha, gud vad jag skriver förnuftigt vissa rader. Jag tänker knappast så.

Hoppas inte allt flippar ur totalt och blir inlagd igen.
Har aldrig känt mig såhär ensam och oälskad.
Ingen, absolut INGEN är redo för ett långvarigt förhållande.
Känslorna svalnar för fort för den andra personen.

Igår tänkte jag på alla minnerna.. jag log sen grät jag, log, grät, log.
Det här var det värsta jag har varit med om när det gäller förhållande.
Det gör så jävla jävla ont.