Jag är tillbaka.
Tänkte börja blogga igen.
Rensa mina tankar och funderingar.
Igår tog jag en stor risk och började träna en halvtimme på crosstrainer. Gjorde samma sak idag.
Jag börjar alltid träna när jag svälter mig. Hur långt det går den här gången vet jag inte..
Jag försöker äta. Men ångesten blir för hög och jag känner mig så jävla dålig.
När jag inte äter någonting och tränar känner jag mig så duktig.
Att jag gjort något bra. Egentligen när det är tvärt emot.
Jag kan sitta och skriva här med mitt förnuft, att jag vet att det här inte är bra. Men när jag väl är ensam, med mina tankar. Ser andra tjejer som är smala och fina så peppar det mig ännu mer att gå ner. Jag vågar knappt gå ut för jag är rädd att folk ska se min kropp. Min Stora klumpiga kropp.
Jag har fått nog.
Sen jag började med zyprexa (en antipsykotisk medicin) Så gick jag upp ungefär 18 kilo. För jag blev så hungrig och ville ha något att äta hela tiden. (det var den vanligaste biverkningen) Har i för sig slutat med zyprexan nu och går på rispedal istället. Men jag har inte lyckats gått ner. Jag har lyckats gå upp i stället. Jag vet inte varför. Jag blir så jävla ledsen och frustrerad att det ska vara såhär. Jag blir äcklad över mig själv. Varje gång jag äter. Och ibland kommer rösterna fram och hånskrattar åt mig när jag äter. Jag borde inte lyssna på dom. Jag borde gå emot dom. Men jag vet ju att dom har rätt. Och jag kan inte gå ner normalt genom att äta rätt och träna. Det går inte. Jag kan inte. Det tar för långt tid.
För övrigt dalar mitt humör väldigt mycket.
Jag har varit väldigt arg på senaste tiden.
För att det blev som det blev.
Ska avsluta terapin på bup snart. Finns inte så mycket mer att fiska upp där. Jag vet hur jag ska göra för att avleda mig själv att inte skada mig. Dock ska jag börja på vuxenpsykratrin.
Jag är ju snart 19 och har då gått över tiden på åldersgränsen på bup. Tror jag avslutar terapin på bup någon gång i Februari..
Kommer sakna K. Fruktansvärt mycket. Hon har hjälpt mig otroligt mycket och är också en underbar människa. All tack till henne.
Kommer försöka skriva här varje dag.
Och uppdaterna vad som händer i mitt liv.
Ha det fint allihopa!
Kul att du kommit tillbaka till bloggen <3
ReplyDeleteSynd att du ska behöva ha sånna tankar om din kropp :(
Det går kanske fortast att svälta sig. Men då brukar man bara gå upp allt snabbt igen. Kanske till och med något extra kilo.
Även om det tar tid brukar det ge bäst resultat av att äta bra varierad kost och träna regelbundet.
Kanske kommer från fel person. Men jag är iaf insatt i ämnet ^^
Känns skönt att skriva av sig igen <3
ReplyDeleteJag vet allt det men ändå så vill jag inte ge mig ändå. När jag väl har bestämt mig för något, är det jättesvårt att få mig att ändra mig. Jag har haft svältperioder förut men då har det aldrig gått för långt. Nu känns det dock som jag inte kan kämpa emot längre. Rösterna hånskrattar åt en.
Man känner sig så liten.