Håller på att döda mig långsamt.
Jag är dömd.
Tänk om det inte blir bättre även ifall jag sköter mig?
Får göra ett försök.

Äta frukost, springa en runda.
Ha dödsångest.
Gråta.


.. Dö?

En jävla ångest och en känsla av hopplöshet

Träffade Martha för sista gången den här tiden. Nu åker hon hem till malmö. Kunde inte hjälpa att tårarna trillade ner för kinderna. Träffar Nicole för sista gången innan hon åker till göteborg också, på lördag. Känner mig väldigt ledsen och deppig. Visst, mitt humör har inte varit på tipptopp men jag har ändå haft så fint den här påsken. Det bästa är att umgås med sina närmaste vänner. Man känner sig lite mer älskad. Hur ska jag klara mig utan dom här? Vem ska jag prata med? Vem ska jag umgås med? Ush.. Nu blir det en jobbig månad innan Nicole kommer hit igen. Martha vet jag inte när hon kommer, kan dröja väldigt länge. Gör ont i hjärtat när jag tänker på det. Ska vara glad att jag har dom. Det är äkta lycka.

Promenader, chill, prat och vinkvällar. Kan jag sumera min påsk. Jag börjar leva lite när dom kommer hit. Annars är jag så.. tom. Innehållslös. Samtidigt kaos i huvudet. Nu kommer jag ha färre att vara med, betyder att jag kommer tänka mer. Antar att jag måste lära mig att vara ensam också, utan att må dåligt.

Blir till en liten prick, blir till ingenting. Obetydlig.

ask me if I'm okay and if I will be alright