Alvida

Längesen jag skrev här. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om.. För jag är inte riktigt säker på vad jag känner. Egentligen vet jag nog, men det är svårt att sätta ord på det. Enda jag verkligen känner är att jag måste flytta härifrån, få en nystart. Börja på den där skolan i Eslöv. Jag kan inte vänta tills jag mår bättre. För det kan ju röra sig om flera år. Jag får acceptera att jag kommer må dåligt till och från och få perioder med misären. Kommer sakna min familj fruktansvärt mycket, tryggheten här i hemmet. Sakna mina närmaste vänner. För jag kommer inte känna någon i Eslöv. Visst finns det monica i lund och martha i malmö som jag kan träffa oftare nu. Men var jag än är, så kommer alltid minnerna trampa efter mig. Får jag med acceptera. Bara för jag flyttar ifrån staden där allting har hänt, så betyder det ju inte att allt kommer att bli bra. Att minnerna försvinner. Nu har jag i alla fall fått bekräftat helt och hållet att jag lider av posttraumatisk stress med depression och inslag är psykos. Men det var ingen nyhet. För dom har sagt det halft till mig förut på psykratrin. Kan också lida av bulimi och ångestsyndrom. Men det vet jag inte riktigt än. Bara något jag fick högst på pappret. Och det betyder ju inte att det stämmer. Men kände igen mig otroligt mycket. Ska eventuellt få sömntabletter igen. Vilka vet jag inte. Stilnoct funkade bra innan. Har fruktansvärt svårt att få ro och somna. För mycket ångest som kommer på kvällen. Imorgon ska jag i alla fall grilla med min kära bror. Jag hoppas det kan pigga upp mig lite..