det är ändå du som väljer vem du är

Har bestämt mig att komma igång med träningen, gå ner 15 kilo.
Ska träna varje dag på crosstrainern i en halvtimme.
Äta lagom mycket.
Så jag kommer ner till normalvikt igen.
Utan att svälta mig själv och bli under medel. (vi får se hur det går)
Den här gången får jag inte avbryta träningen.
Jag mår dåligt i den här kroppen och jag trivs inte med mig själv.
Känner inte igen mig.
Blir äcklad.

Jag kan faktiskt vara lite sådär och skylla på medicinerna, både zyprexa och rispedal.
Det var efter dom jag gick upp i rasande fart, hur mycket kan det vara? 20 kilo? Sammanlagt sen jag var smalast har jag gått upp ungefär 30 kilo. Känns helt sjukt. Kan inte få in det i skallen. Hur kunde jag tillåta mig själv att fortsätta? Blä. Måste ta tag i det här nu. Har tränat idag i alla fall och bara ätit frukost och middag.

Lycka till emma!

När livet sköljde bort oss och vi glömde våra minnen.

iam back

Åkte till sjukhuset för några veckor sen pga en överdos.
Fick dricka kol lösning sen blev det direkt in till piva (akut psyk)
Ville hem, men dom rekomenderade att jag skulle stanna över natten.
Dagen efter blev det i alla fall att jag hamnade på 28an.
Stannade mest på mitt rum och gick till rökrummet.
Orkade inte umgås med mina medpatentier.
Som tur är blev jag utskriven efter cirka 3 dagar på 28an.
Klistrade på ett leende och försökte vara pigg.
Orkade inte vara kvar där, det var hemskt.
Vill inte bli inlagd hela tiden, känns som ett misslyckande.

Nu försöker jag kämpa som in i helvete, försöka hitta tillbaka.
Det är så frusterade, jag vill inte vara sjuk. Men jag kan bara inte leva i det friska livet.
Jag känner mig obekväm. Påminns ännu mer att jag inte passar in.

det bryter ut, känner igen känslan så väl
kanske man ska stänga av sina tankar och känslor
gå vidare och fungera som en robot ut av stål?
aldrig vända mig, fortsätta rakt fram och ha fötterna kvar på jorden och bara finnas?
kanske drömmarna blir blanka?