I helgen färgar jag mitt hår brunt!
Köpte ljusbrun färg men det kommer förstås bli lite mörkare.
Ska bli skönt att skaffa en naturlig färg för en gång skull.
Rickard blir tvungen att färga mitt hår, hihi <3

För övrigt har jag varit på arbetsförmedlingen idag och pratat om ersättning.
Sen har jag köpt hårfärg. Hemma sen fyllde jag i papper till Litorina! Nu är allt klart och lämnar kuvertet på posten imorgon. Jag hoppas verkligen jag kommer in.. Jag behöver verkligen detta! Jag är i ett stort behov att göra något meningsfullt och träffa nya människor. Om jag inte kommer in av någon anledning vet jag inte hur jag kommer reagera. Kommer i alla fall bli förkrossad.

Jag vill ha helg nu.

Helt jävla pank.
Måste ha pengar till krogen på fre eller lör
Måste ha pengar till Kjolles present
Måste ha pengar till hårfärg

och jag vill fan ha fikapengar!

Det är helt sjukt hur jävla deprimerad man är utan pengar. Jag behöver det som mest den här veckan och jag har inte en jävla krona. Nu ser jag inte alls fram emot imorgon. Dagen imorgon kan dra åt helvete. Fan fan fan fan fan fan fan. Måste se till att pappa laddar över pengar på tors när han har fått lön annars avlider jag. Nej, jag är inte bortskämd. Får 1000 kr varje månad och det räcker inte långt kan jag säga. Man kan inte göra något kul utan pengar. Jag måste ut på krogen. Jag vill göra något kul. Nu blev också det här svammel.

hejdå.

Deprimerande väder.
Rickard har inte svarat på hela dagen.
Har inget att göra (sova är inte ett alternativ)
Litorina verkar vara ett ålderdomsprogram
Inga pengar.

Enda posetiva saken som kan hända nu är att jag får mitt studiemedel lite tidigare.
Då kan jag köpa present till kjolls inne i stan imorgon, köpa hårfärg och ta mig en kaffe.
Sen innan jag ska hem ska jag köpa en ben&jerrys.
Då ska jag sitta hemma på kvällen och äta äta äta äta upp allt! Få ångest. Men det skiter jag i. För jag orkar inte. Jag får äta vad jag vill. Dra åt helvete voices.

Kan det inte bli helg.
Den här veckan kommer nog fortsätta suga (förutom helgen)
Fast imorgon träffar jag Julia och Nicole.
Hoppas det kan rycka upp mig lite.

Herregud, har nog aldrig svammlat såhär mycket i ett blogginlägg.
Trött på den här jävla dagen/kvällen.

Dagen spenderades med min Elin.
Vi gick runt i affärer och fikade sen på Lennarts!
Sen började jag må för dåligt och tog bussen hem.
På bussen fick jag svårt att andas, började höra röster och allt var bara kaos.
Fan.. Hur kunde allt gå ner så mycket? Jag förstår inte.

Mamma upptäckte även blod på min kudde. Och jag sa?
Ja. Att jag antagligen rivit upp ett sår.
Jag gömmer mig. Gömmer mig för alla.
Jag mår inte bra. Inte på långa vägar och endå vågar jag inte säga något till min familj.
Varför kunde jag inte säga "Jag mår inte så bra, dom senaste 4 dagarna har jag skadat mig"
Det låter ju så lätt! Men så svårt är det att just säga dom orden. "Jag mår inte bra."

Vad ska jag göra?

please take me home

Jag kan inte.
Jag kan inte leva såhär.
Dom här senaste dagarna har varit åt helvete.
Självskadat mig själv varje dag. Flera gånger.
Känns som man gått in i en ond spiral igen.

Nu vill jag nog sova..
Om demonerna kan sluta skrika.
Kanske blir en sobril inatt.

Dra åt helvete.
Endast rakbladet verkar lindra.

Låt mig gå i bitar

Jag har gjort något så dåligt igen

Låt mig ha ont

Låt mig skrika färdigt tills bröstkorgen blir tom...

Låt mig spricka sönder

Det har jag verkligen förtjänat

Blev några självskador igår.
Efter en ångestattack.
Jävligt besviken över mig själv.
Menmen.. Gjort är gjort.

Jag vill inte vara jag.
Vill vara någon annan, någon mer stabilare och lättsammare.

Igår var jag i alla fall på familjemöte med min terapeut.
Det gick över förväntan. Fick bara massa posetivt.
Att både mitt kroppsspråk och ansiktsuttryck har förändrats.
Att jag är mer lättsam än förut. Jag ler mer, pratar mer.
Ändå känns det som att jag hamnar i mer svackor än för en månad sen.

Gör nästan ingenting om dagarna och vaknar bara senare och senare.
Känns ingen mening att gå upp och göra nått. Min kropp vill inte.

Stå ut med mig, jag behöver dig.

Jag är en fruktansvärt dålig människa.
Jag bara gör fel saker hela tiden. Säger fel saker.
Tar ut min sorgsenhet och ilska på den jag älskar..
Fan. Om jag fortsätter såhär kan det inte sluta bra.
Jag måste skärpa mig. Hellre att jag har det inom mig än att såra någon.
Dock vet jag inte om jag sårade honom.
Men det kändes så.

skärp dig skärp dig skärp dig!

helgen

Har varit en fin helg med min älskling.
Idag mår jag dock otroligt konstigt.
Jag kan inte beskriva känslan men det känns inte alls bra.

Jag vet inte vad jag ska skriva.
Ingenting känns rätt just nu.
Så fel fel fel.

samma dag

Det är eftermiddag och jag sitter här och förbereder mig för att gå ut i kylan och sätta mig på trappan och ta en cigg. Men ben vill inte röra på sig riktigt och om jag skulle ställa mig upp är jag rädd att jag ska falla ihop.

Jag är rädd.
Över något.

Helt plötsligt stelnade jag till av skräck, jag vet inte varför. Inget hände. Sitter här och känner mig väldigt konstig i kroppen.

Nu gick det över. Nu känner jag mig lugn. Telefonen började ringa och det tog mig tillbaka till verkligheten.

morgon

Sov väldigt dåligt inatt. Vaknade cirka 4 gånger.
Jag var väldigt trött men jag kunde inte somna ändå.
Jag gillar inte att sova och fram för allt inte att drömma.

En posetiv sak är att Rickard kommer hit idag.
Vi ska gå på någon restaurang i stan och sen gå på bio! (the social network)
Och där kommer något negativt in.
Restaurang innebär mat.
Bio innebär popcorn.
Egentligen behöver jag inte äta något till bion.
Kanske bara ta någon läsk eller så.
I för sig är popcorn bättre än läsk.
Äh, jag får se när jag kommer dit.
Brukar bli så att jag äter normalt när jag är med Rickard.
Vilket är både posetivt och negativt.
Men detta händer bara 2 dagar i veckan.
Så egentligen kan jag unna mig det och sen gå till vanliga rutiner, (att träna varje dag och äta lite dvs)

Ni märker med mitt skrivande att det är detta som står i centrum just nu. Jag blir trött på mig när jag skriver sånt här. Jag vet hur jävla dumt det låter. Men. Ni får stå ut. För att variera lite så ska jag skriva hur jag mår..
.. Jag är trött och ledsen.
Missade möte med K eftersom jag försov mig.
Jag avskyr att missa möten genom att tex, ja då försova mig. Eller glömma bort.
Min hjärna går i slowmotion. Den är otroligt trög och jag glömmer bort enkla ord. Kan inte formelera mig riktigt heller. Tror det är pga jag har varit nedstämd dom här senaste veckorna. Det är som en berg och dalbana. Kan hända ibland att jag är för glad. Jag skrattar nästan för mycket och känner mig speedig. Sen rasar allt efter någon timme. Det är läskigt. Men men. Det är väl för att jag inte riktigt vet hur jag mår. Då blir min hjärna förvirrad. (Jag vet inte. Jag är ingen terapeut. Men jag antar att det är så, det låter klokt)

Åt ett äpple till frukost idag för att kunna orka träna något.
Att träna på tom mage brukar inte vara särskilt lyckat.
Så dags att sätta på sig gymadojjorna och gå upp på crosstrainern. (men först en cigg)

Tillbaka

Jag är tillbaka.

Tänkte börja blogga igen.
Rensa mina tankar och funderingar.

Igår tog jag en stor risk och började träna en halvtimme på crosstrainer. Gjorde samma sak idag.
Jag börjar alltid träna när jag svälter mig. Hur långt det går den här gången vet jag inte..
Jag försöker äta. Men ångesten blir för hög och jag känner mig så jävla dålig.
När jag inte äter någonting och tränar känner jag mig så duktig.
Att jag gjort något bra. Egentligen när det är tvärt emot.
Jag kan sitta och skriva här med mitt förnuft, att jag vet att det här inte är bra. Men när jag väl är ensam, med mina tankar. Ser andra tjejer som är smala och fina så peppar det mig ännu mer att gå ner. Jag vågar knappt gå ut för jag är rädd att folk ska se min kropp. Min Stora klumpiga kropp.
Jag har fått nog.
Sen jag började med zyprexa (en antipsykotisk medicin) Så gick jag upp ungefär 18 kilo. För jag blev så hungrig och ville ha något att äta hela tiden. (det var den vanligaste biverkningen) Har i för sig slutat med zyprexan nu och går på rispedal istället. Men jag har inte lyckats gått ner. Jag har lyckats gå upp i stället. Jag vet inte varför. Jag blir så jävla ledsen och frustrerad att det ska vara såhär. Jag blir äcklad över mig själv. Varje gång jag äter. Och ibland kommer rösterna fram och hånskrattar åt mig när jag äter. Jag borde inte lyssna på dom. Jag borde gå emot dom. Men jag vet ju att dom har rätt. Och jag kan inte gå ner normalt genom att äta rätt och träna. Det går inte. Jag kan inte. Det tar för långt tid.

För övrigt dalar mitt humör väldigt mycket.
Jag har varit väldigt arg på senaste tiden.
För att det blev som det blev.
Ska avsluta terapin på bup snart. Finns inte så mycket mer att fiska upp där. Jag vet hur jag ska göra för att avleda mig själv att inte skada mig. Dock ska jag börja på vuxenpsykratrin.
Jag är ju snart 19 och har då gått över tiden på åldersgränsen på bup. Tror jag avslutar terapin på bup någon gång i Februari..
Kommer sakna K. Fruktansvärt mycket. Hon har hjälpt mig otroligt mycket och är också en underbar människa. All tack till henne.

Kommer försöka skriva här varje dag.
Och uppdaterna vad som händer i mitt liv.

Ha det fint allihopa!